Kirsthriller, perennrabatt & kollektivliv

Vid våra kollektivodlingslotter som ligger precis nedanför vår balkong finns ett gigantiskt päronträd som aldrig blivit beskuret. Under det är det pga de gigantiska grenarna & rötterna inget vidare odlingsläge & därför har det hittills bara varit en enorm kirskålsäng. I sommar fick jag ett ryck & grävde upp precis alltihop. Alltså - kirskålrötter - vilka monster!! Det var som en skräckfilm. I skymningen såg de ut som långa bleka fingrar. Eller utomjordiska maskar som kommit för att äta upp mig. Att det var fullt med snigeläggbon mellan rötterna gjorde det ännu mer läskigt. Hua.

Sen la jag markduk ovanpå & åkte & köpte en massa massa perenner som en tjej sålde på Blocket för 15 kronor plantan. Så nu är det värsta fina perenna blomlandet istället. Massa olika akleja, borstnejlika, ridarsporre, prästkragar, flox & sen kommer jag inte ihåg fler namn. Jag kan inget om blommor egentligen, stadsbarn som jag är. Finns också en fläderbuske & mitt bland kirsen gömde sig en liten rosenbuske som inte orkat konkurrera med ogräset. Mynta fanns det också men inte ens den hade orkat sprida sig. Den grävde vi upp & satte ner igen i kruka för att hindra att den tar över. & en granne med marklägenhet & uteplats donerade en av sina krusbärsbuskar. Mitt i alltihop gjorde vi en liten gång. På bilden ovan är det fortfarande bara markduk men nu har vår hyresvärd fyllt upp gången med barkbitar. På alla tomma ytor har vi stoppat ner jordgubbsskott & utblommade ringblommor, allt för att försöka konkurrera ut den kirskål som eventuellt lyckas ta sig igenom markduken så småningom.

Päronträdet har fått pynt med gamla pepparkaksformar & några spegelhängen som jag om jag minns rätt fått av ett ex' lillasyster för kanske femton år sen & alltså sparat på sen dess. Se vad bra det är att spara, rätt som det är hittar saker sin nya plats. Minsann! (Detta sagt med eftertryck & lätt förnumstig ton särskilt till våra mycket lojala & älskade men lite gnälliga vänner som flytthjälpt oss x flera genom åren.)

Ungarna har gjort ett humlebo. Beskrivningen hittade jag här. Än så länge är det oklart huruvida några humlor flyttat in.

Å apropå vårt kollektiva blomsterland har flera av er önskat mer info om vårt kollektiv i allmänhet. Det berättar jag gärna om. Vi bor i ett stort lägenhetskollektiv som består av fyra hyreshus ihopbundna med korridorer. Det finns 135 vanliga lägenheter & så ett par servicelägenheter & särskilda boende-lägenheter. Förutom själva lägenheterna finns flera gemensamhetsutrymmen; storkök, matsal, café, pub, gympasal, snickarbod, keramikverkstad, vävstuga med symaskiner, lekplats med leksaksbod, en återbruksbod där vi byter grejer & så odlingslotterna förstås. Bokningen av lokalerna sker via en pärm som vandrar runt mellan trapphusen. Varje måndag står en trapp för matlagningen i storköket & så kan alla i huset gå & äta middag för 25 spänn. Vissa lagar mat ihop även de andra veckodagarna (fast inte vi för våra ungar kan inte sitta still & koncentrera sig på att äta då). Det finns en styrelse & flera olika aktivitetsgrupper; cafégruppen, pubgruppen, gympagruppen etc. Jag är inte helt otippat odlingsansvarig. Cafégruppen håller caféet öppet några gånger i månaden & ett par gånger per termin är puben öppen. Utöver det kan man själv boka lokalerna om man vill ha fest eller bara sitta & plugga i fred till exempel. (Eller fly sina barn ett tag.) Flera nya grejer är på gång, till exempel håller ett gym på att planeras & vi ska skaffa kollektivhöns!

Jag älskar det här sättet att bo av flera anledningar. Dels är jag lite lat & ogillar att planera, vilket inte behövs om man bor så här. Det händer liksom alltid nåt, man träffar nån på väg till tvättstugan som bjuder på middag eller hänger med random grannar vid odlingslotterna eller lekplatsen & bestämmer att man ska spontangrilla om en halvtimme osv. Ungarna har alltid kompisar i huset som de springer fritt mellan istället för att man ska planera playdates i förväg & sen sitta & hänga med föräldrar som man inte alls gillar bara för att ens ungar leker. Det är också sjukt praktiskt som barnfamilj, om man gillar att ha ett liv utöver familjen. Vi hinner båda ofta träna samma kväll, till exempel spelar jag innebandy en gång i veckan i gympan vid sjutiden & då följer alltid storasystern med & kollar medan barnafadern lägger lillasystern. Sen möts vi i dörren vid åtta & så går han & spelar badminton. Ibland ses vi några stycken i vävstugan eller snicken (med förevändning i form av något slags handarbete) & dricker vin nån vardagkväll, vilket jag aldrig skulle komma iväg på annars. Men när man inte ens behöver gå ut utomhus & kan smita ner i mjukisbyxor & tofflor blir socialt liv så mycket lättare. En annan positiv grej är att det är så väldigt olika sorters folk som bor här, olika åldrar, olika nationaliteter, olika yrkeskategorier, olika sorters familjekonstellationer, man lär känna folk som man aldrig skulle gjort annars. I puben är ofta äldsta deltagaren över 80 & den yngsta under ett. Barnen följer ofta med & somnar i soffan eller i vagnen. Det är rätt stark social kontroll, på ett positivt sätt. Dvs, man märker om nån inte mår bra & man hjälps åt alla hålla koll på allas ungar. Samtidigt är det för stort för att det skulle bli påträngande. Det är tillräckligt många för att inte behöva hänga med dem man inte gillar utan att det blir en stor grej. Mentaliteten är öppen, alla har ju flyttat hit för att man vill bo så här. Därför är det helt normalt att knacka på hos grannen i morgonrock vid tio på kvällen & låna schampo. Eller skriva på husets facebooksida & fråga om ägg till kakan, maskeradkläder till kalaset, cykellån, borrmaskin eller vad som helst. Gotta love it!

Finns det inget negativt? Njae, inte mycket. Jag kan sakna att ha ett hus att fixa med. Lägenheterna är ju hyresrätter så man kan ju inte göra riktigt hur man vill i dem. Men man kan ju skaffa ett sommartorp att fixa med istället. Och ibland kan vi ha svårt att avgränsa storasystern från omgivningen eller hur man ska säga. Hon är så himla social & har svårt att själv känna när hon behöver varva ner & vara själv & det är svårt att avgränsa när kompisar ringer på dörren hela tiden & leker utanför balkongen etc. Ibland blir det rätt mycket kaos också, när det plötsligt befinner sig sju ungar hemma när man tänkt sitta i lugn & ro & dricka kaffe & läsa tidningen på söndagmorgonen... Men det positiva överväger så oerhört.

Phew, det här måste vara mitt längsta blogginlägg ever. Men fråga gärna mer om ni vill. Här kan man läsa mer om just vårt kollektiv. 

Fridens liljor

/Sofia